Blandat 160301
Nu är min kofta färdig,
Hade precis börjat på den då Mr Morbus de Quervain började sitt intåg i mitt liv.
Det var nog någon gång sommaren 2010.
Ja la bort den då och sedan har det tagit emot varje gång jag kikat i påsen med det arbetet. Den där obehagliga obestämda känslan som då och då gjorde så ont.
Har ju varit fri från det sedan op 2011 och äntligen har jag tagit tag i just det påbörjade projektet.
Nu är till och med knapparna isydda och koftan är invig, mjuk och skön är den.
Har gått lite efter Tant Koftas tips för uppifrån och ner stickad tröja. I övrigt är det fri fantasi.
Gamla strumpskaft har fått nya fötter
Finns fler sådana gamla strumpskaft som väntar på sin tur!
I går röjde jag i en låda med gamla sparade saker!
Där hittade jag min gamla poesibok!
Vad jag förstår är det inte så många som läser blogg längre men det kunde vara roligt få veta om ni som läser detta känner igen och kanske också har haft en sådan bok!
Min ser ut så här
Jag bläddrade lite i den och läste en vers här och där.
På en sida fann jag detta
Måste erkänna att då kom en liten tår.
Min kära lilla mamma som ville alla så väl!
Hon hade verkligen förmågan att se det vackra och glädjas åt det lilla.
Kanske är det därifrån och därför jag har svårt att gå en snabb promenad i naturen. Jag vill stanna hela tiden och titta extra på småsaker här och där.
I morse när jag skulle iväg till jobbet tex. så blev jag stående för att se på de helt rimfrost klädda träden som solen förgyllde mot en blå himmel.
En sån där poesibok hade jag också som ung. Undrar var det tagit vägen?
Ska nog leta upp den endera dagen.
Vilken jättefin kofta! Härliga färger.
Poesi. Ja jag hade allt en sån bok men vet inte om den försvunnit i nån rensning. Du skriver så fint om din mamma, så gott att ha fina minnen när man saknar sina kära som gått bort.
Ta sej tid att lägga märke till detaljerna i natur o även annat är väl ensorts poesi det med. Alltför ofta jäktar man bara förbi det vackra omkring en för att ”få det gjort”.
Kram
Ja, Birgitta, det är så sant. Vi skulle nog må bra av att ta det lite lugnare emellanåt!/ Eva S
HAde ingen speciell poesibok men skrev en massa. Tror dock att jag har kastat dom. Härligt med rimfrost. Härligger det runt 0 hela tiden…..
Ja du Tomtan, i poesiboken skrev man nog inte så mycket själv, i alla fall inte här. Det var en bok som vänner, nära och kära fick skriva små minnesverser i. Lite kul att hitta så här på äldre dar. Här var helvitt i dag på morgonen och är så ännu. Är på nollan men det snöar fortfarande lite grann. / Eva S
JAG tänkte på den boken häromdagen, och hoppades att den fanns kvar…. Kram