Det kom ett paket med posten
Finaste muddarna sitter som gjutna.
Funderar som bäst på vad garnet ska bli.
Klämmer på det då och då för att få en känsla för vad som passar.
Tackar tackar säger jag.
Det är minsann härligt med semesterveckor.
Känns som om jag haft ledigt jätte länge och kunde för all del tänka mig att ha ledigt ett tag till.
Dom två första veckorna var fullspäckade med besök här och vi där, rensning i rabatter och plantering, hustvätt och målning och för min del en hel del tid vid spinnrocken.
Tredje veckan blev det en tur till släkten i norr.
Hälsade på en ”nät” kompis. Det var så trevligt. Pratade vävning, spinning, stickcafe och byten hela eftermiddagen.
Det var faktiskt den fjärde nätbekantingen jag träffade irl.
Vi var på pelargonutställning också men jag hade naturligtvis inte kameran med. Försökte mig på att ta kort med mobilen på en liten dubbel skönhet.
Vädret var växland
Men bakom molnen är himlen alltid blå.
Väl hemma igen åkte jag på förkylning 🙁 Inte jättesjuk men heller inte riktigt bra. Får se hur det känns här i dag när jag kommer igång. Hade ju en del småplock som jag ville ägna dom sista semesterdagarna åt. Att sitta stilla med en bok eller stickning duger det också.
Lev väl och må gott.
Att sitta vid spinnrocken är verkligen avkopplande och ännu roligare när jag hittat vänner som delar intresset.
På söndag förmiddag fick det sista jag spunnit hoppa ner i badbaljan och det är som ett trolleri.
Det dassgula garnet blir vitt och det lite mera grå får en härlig lyster.
Den här ”lilla” vovven
har varit på besök.
Han kammades och jag fick en handfull allra mjukaste ull
som naturligtvis måste testas.
Här en bild på resultatet.
(klickabara bilder)
Att vara förälder till barn som växt upp till vuxna.
Barn som klarat sig igenom alla skeden från barn till vuxen, med trotsåldrar och brytningstider och frigörelse. Det känns bra.
Kan väll inte påstå att det alltid varit som att glida fram på en räkmacka.
Det har funnits oro och vakna nätter. Som mamma, och säkert även som pappa, tror jag aldrig man slutar oroa sig för sina barn och känna med dom.
Har man sedan lyckan att få barnbarn så kommer en hel del oro tillbaka. Oro känns lite fel men jag hittar inget anat ord. Man vill ju att dom ska må bra och att det ska gå bra för dom i livet.
Som förälder måste man då klara av skilsmässan från sina barn när det är dax.
Låta dom flyga iväg och pröva sina egna vingar, men finnas kvar om det inte bär.
När alla flyttat börjar man omedvetet lägga sig till med en annan livsstil. Det finns mera plats och mer tid för en själv. Man blir nästan lite insnöad i sina egna vanor.
Egentligen beror det nog inte på att man vill vara ensam utan på att man glömt bort hur man skapar ”egen tid” med huset fullt av folk.
Eller beror det på åldern!
Det är såå roligt när barnen vill komma hem med sina familjer.
Man tycker på ett sätt att alla besök blir för korta samtidigt som det känns skönt att vara tillbaka i egna rutiner.
Min mamma sa så också när mina äldre systrar var hemma med sina familjer.
Tydligen dax börja räkna in sig i den äldre generationen!
Minns en tid då livet kändes halvt när inte alla barn var hemma och det kom och gick barn och kompisar mest hela tiden.
Tankar, tankar, tankar.
Solen skiner i dag. 
Vi har en egen gräsmatta att gå omkring på.
Vi har ett eget hus (som ska målas)
Vi har barn och barnbarn som har det bra.
Vi alla har varandra.
Vi har ”egna” vänner utanför familjen.
Jag fylls av stor tacksamhet.
Lev väl och må gott.
Ta väl hand om dig och dina vänner.
Fredag var ju min lediga dag och jag försökte städa av lite grann.
Hade gosigt besök av lilla E.
På lördagen var jag ju som sagt till Hallagården på spinnkurs.
Att tvinna tretrådigt från en enda tråd hette Navajo plying.
På söndagen satte jag igång att spinna för glatta livet. Stundtals var lilla E här med sina föräldrar och solen lös över moder jord.
På eftermiddagen hade jag lyckats få ihop min första härva tretrådigt garn spunnet med den teknik som alltså heter Navajo plying.
En av sönerna med sambo var förbi på ett snabbt fikabesök och senare på kvällen kom kära tösen med sin sambo och Lille J.
Under veckan har vi varit allt från två vuxna till sex vuxna, två hundar och två små gullungar i huset.
När alla försvann hem till sitt i går blev det så tyst, lugnt och skönt. Efter en halvtimma saknar jag dom igen.
Lev väl och må gott.
Denna lördagseftermiddag har jag tillbringat på Hallagården i sällskap med min spinnrock, och ytterligare tre spinn intresserade.
Annuska Joosten var vår lärare och jag kan nog lova att vi alla var helnöjda när vi åkte hem.
Testade två för mig helt nya tekniker.
1: Att tvinna tretrådigt garn från EN spole!
2: Att tvinna tvåtrådigt genom Andean Plying
Ha det gott!
Min första femtimmarskofta är klar. Det tog betydligt mer än fem timmar. Nu kan jag väll inte påstå att jag ägnat all min tid åt den. En hel det spinntid har det smugit sig in.
I kväll var det ändå dax för Otto att agera mannekäng. Det var längesedan han fick vara med.
Mitt nya stickprojekt!
Tanken är att det ska bli en Haruni sjal.
Det är i alla fall det mönstret jag följer just nu.
Önskar er alla en bra helg. Här är det semester som gäller!
Lev väl och må gott.
Klart i torsdags
Klart i dag.
Och en daggkåpehälsning från trädgården.
Klicka om du vill se en större bild.
Det händer också att jag spinner en del!
Klickbara bilder
Har kardat en massa ull som jag fått från en vän.
Och för att ha riktigt mycket kardad ull att spinna av under Juli månad så kastade jag mig raskt över nästa korg med okardad ull som jag fått från fårägare som annars skulle ha slängt den.
Ska nog kontakta dom till hösten igen.
Ja, nu har jag ju inte kardat allt i dag, faktiskt ingenting ännu.
Däremot har jag gratulerat en systerson med en blomma. Han fyller nämligen år i dag.
