Evas

SNÖ

Och mera SNÖ!

Ibland hör man uttrycket
En gång tjuv, alltid tjuv.

Man hoppas ju att det inte är helt sant utan att en ”tjuv” faktiskt kan bättra sig och lämna sin brottsliga livsbana.

Sedan går tankarna vidare och jag undrar om det är så illa att en gång stressad alltid är stressad.

Det är ju några år sedan nu. Det är väll ändå bearbetat och utrett och allt vad det kan vara.
Nog vet jag väll hur man ska tänka och hur man inte ska tänka!?
Eller är det inte så enkelt?
Nej, det är nog inte det.

Men visst måste det vara något stort och övermäktigt jobbigt som händer då, om man liksom ska ramla dit igen?

Nej, så enkelt är det inte.

Bara helt plötsligt ställs man i en situation, som man kanske inte ens tycker är särskilt märkvärdig, och så är ångesten där igen.

På väg tillbaka nu och ser fram mot två veckors ledighet. Ledighet som ska utnyttjas maximalt i rehabiliterings syfte.

I dag blev det lite för mycket, trotts att det mesta var sådant som jag gärna ägnar mig åt och tycker ät trevligt och roligt att jobba med, så i kväll är jag bara såå trött, trött.

Är så tacksam för att jag har vänner. Vänner jag kan prata med och som förstår.

Nu ser jag fram mot helgerna. Att få träffa barn och barnbarn. Dom där små barnen som får allt annat att blekna. Dom små som kliver rakt in i mitt hjärta och som jag älskar så det nästan gör fysisk ont.
Precis som det var när, dom nu vuxna, barnen var små. Och barnens sambor.
Nu får jag sluta tänka och skriva för annars börjar jag gråta.
Inte för att jag är ledsen utan för att jag är så rik.
Älskar er alla lika mycket. Ni som är nära och ni som är långt borta.

Lev väl och må gott!

I dag var det så dax för årets bygdedag.
Redan i går kväll började det snöa lite lätt och i morse vräkte det ner och dessutom blåste det. Temperaturen steg och snön blev tung.
Vår gata är fortfarande inte plogad.
Det var inte många som vågade sig ut, och det måste man väll säga var klok, även om det varit trevligt med fler kunder.
Min vän A och jag som delade stuga hade ändå en fin dag tillsammans.

A säljer en massa hemgjord gelé, sylt och annat gott.

Stora Kraftiga grytlappar som även kan tjäna som underlägg.

På mitt bord stod som strumpor som vanligt!

Dagen avslutades i församlingshemmet där Laxå blåsorkester hade konsert.
Som publik hade man stor valmöjlighet var man ville sitta. Välfyllda är det minsta men kan säga att stolsraderna var.
Jag är glad att vi var där.
Orkestern gav allt för oss få som vågat oss dit.

Klickbara bilder!

Morgonpromenad med Billyhunden.

Vy från ett fönster.

Har haft en härlig helg när jag fått vara farmor dygnet runt. Lite pirrigt var det allt. Man kan ju aldrig så noga veta hur det kommer att gå första gången en tvååring ska sova över alldeles själv.
Lilla gumman var med på det hela från början till slut. Inga tveksamheter als.
Ser det som en stor förmån att få umgås med dom älskade små.

I dag har jag klämt in en ledig dag och det känns också bra.
Plockade fram bakbordet och resultatet blev

Lussekatter

och

Anisbröd.
Anisbröden blev favoriter när jag bodde i norr. Värma lite på dom och doppa i socker. Mummma.

Nu ska jag sova för i morgon är en ny arbetsdag, som jag nu ser fram emot.

Har tillbringat helgen i Göteborg tillsammans med nära och kära. Det blev bland annat besök på Universeum!
Mycket traskande blev det och mycket att se.

Ormar är något som jag verkligen har svårt för ute i naturen.
Så här med en glasruta emellan går det an att studera dom.

För en liten J blev det tröttsamt så han somnade på pappas axel och sov sig igenom en del av regnskogen.

På söndagen blev det en morgonpromenad med Billyhunden och senare en promenad tillsammans med hela familjen. Jag gläds åt att det blev tid för lite fysisk aktivitet och plockar fram stegräknaren för att se vad jag fått ihop.
Besviken blev jag.
Batteriet hade tagit slut så det fanns inte ett enda steg registrerat.
Nu, efter en promenad till affären finns nytt batteri och jag vet ju att jag gått så det blir att fyll i ett stort P både söndag och måndag.
Måste erkänna att det känns bra.
På vår ytterdörr hängen en egenhändigt förfärdigad dörrkrans.

Ute i lillstuga blommar mitt nerium

Ha det gott gó vänner.

Dagens rapport
Var det dagsljus? Nej
Regnade det? Ja,ja, ja
Var det kallt? Nej
Var det jobbigt? Nej, egentligen inte
Stegräknaren stannade på
1,81 kilometer, 3491 steg, och 30 min.

Tiden går bara för fort i bland.
Mest hela tiden om jag ska vara ärlig.
Detta inlägg borde varit inlagt för en vecka sedan.
Först en bild på värmande bilstickning.

Dominosjalen som varit med nu en längre tid. Blir ingen sjal utan snarare en poncho. En fristickning utan annat mönster än beskrivning av hur man gör dominorutor. Man vet aldrig hur detta slutar.
Garnet är uteslutande hemspunnet och växtfärgat eller bara den färg det har av naturen.

Den värmde gott över benen på väg till Lille Js treårskalas. Nu skulle besiktningen äga rum.

Den gick igenom och fick godkänt.
Skönt.

Sedan blev det tårta med ägg

och utan ägg

Det var en alltigenom bra dag tillsammans med barn och barnbarn, far o morföräldrar, fastrar, morbröder och små kusiner. Vet en treåring och en liten kusin som var riktigt trötta när kvällen kom.

I dag har minnesplatserna av våra förfäder klätts med granris och fått ett ljus för helgen.
Känner en viss ro när det är gjort. En stillhet. Svår att förklara.
Önskar er alla en fin helg.