Evas

Två års present till lilla E

Den stärkta duken som får tjäna som brödfat har jag köpt, men den är också virkad!

ISULL och Carina har en tävling tillsammans. Kika gärna in till dom om ni vill vara med.

en dag som gett både sol och regn.
Har fixat ihop några lösa delar på min lilla pärla till spinnrock. Oljade in den i går och den antog en något mörkare nyans.

Detta getingbo hittades uppe på lillstugans vind.

Inte har dom då frågat mig om bygglov för utbyggnaden. Därför revs hela bygget!
I morgon är det Sannerudsmarken igen. Hoppas på vackert väder och glada köpsugna besökare.
Önskar er en fin helg!

Nu har jag färgat mera garn.

Denna gång är det vassvippor som satt färg på två härvor vitt garn, dom två till vänster. Tyckte det blev väl ljust så jag plockade mera vass och lät en härva få ett nytt bad. Den blev någon nyans mörkare. Tyckte det var synd att bara slänga bort ”badvattnet” så jag lät en liten härva med mest grått i få ta sig ett efterbad. Det är den längst till höger.

Blev nöjd med alla tre nyanserna.

Kan hända plockar jag med någon tråd från det garn jag i våras färgade med björklöv.

Nu tror jag mig ha garn så det räcker och kan fortsätta sticka på min påbörjade dominosjal.

Där finns sedan tidigare garn färgat med vassvippor och gullris, älggräs och ormbunke. Minns inte längre viken färg som kommer från vad bara att det mörkaste gröna är från skimrande vassvippor.
All från egenspunnet garn!

Önskar er alla som kikar in en fin lördagskväll och en riktigt härlig söndag.

Klickbar bild

Nu är man inne i rutinerna igen och det känns ganska bra.
Har varit till Atelje Norrgården på stickcafé. Där fick jag hjälp av Annuska Joosten med varför min nya spinnrock

knäppte och knackade

I onsdags hade vi spinnträff här på hembygdsgården. Så roligt att träffas igen.

Ute i växthuset kokar en gryta med vassvippor. Kanske är det för sent för att få samma färg som jag fick förra året. Ska i alla fall bli roligt att se om det blir någon färg als!

Lev väl och må gott!

För ett par år sedan fick jag skott på en spaljepelargon.
I år ser den ut så här.

Tidigare i sommar fick jag se moderplantan!

Undrar om jag har en så stor om ytterligare ett par år?

Det kom ett paket med posten

Finaste muddarna sitter som gjutna.
Funderar som bäst på vad garnet ska bli.
Klämmer på det då och då för att få en känsla för vad som passar.
Tackar tackar säger jag.

Det är minsann härligt med semesterveckor.
Känns som om jag haft ledigt jätte länge och kunde för all del tänka mig att ha ledigt ett tag till.
Dom två första veckorna var fullspäckade med besök här och vi där, rensning i rabatter och plantering, hustvätt och målning och för min del en hel del tid vid spinnrocken.
Tredje veckan blev det en tur till släkten i norr.
Hälsade på en ”nät” kompis. Det var så trevligt. Pratade vävning, spinning, stickcafe och byten hela eftermiddagen.
Det var faktiskt den fjärde nätbekantingen jag träffade irl.
Vi var på pelargonutställning också men jag hade naturligtvis inte kameran med. Försökte mig på att ta kort med mobilen på en liten dubbel skönhet.

Vädret var växland

Men bakom molnen är himlen alltid blå.

Väl hemma igen åkte jag på förkylning 🙁 Inte jättesjuk men heller inte riktigt bra. Får se hur det känns här i dag när jag kommer igång. Hade ju en del småplock som jag ville ägna dom sista semesterdagarna åt. Att sitta stilla med en bok eller stickning duger det också.
Lev väl och må gott.

Att sitta vid spinnrocken är verkligen avkopplande och ännu roligare när jag hittat vänner som delar intresset.

På söndag förmiddag fick det sista jag spunnit hoppa ner i badbaljan och det är som ett trolleri.
Det dassgula garnet blir vitt och det lite mera grå får en härlig lyster.

Den här ”lilla” vovven
har varit på besök.
Han kammades och jag fick en handfull allra mjukaste ull
som naturligtvis måste testas.

Här en bild på resultatet.

(klickabara bilder)

Att vara förälder till barn som växt upp till vuxna.
Barn som klarat sig igenom alla skeden från barn till vuxen, med trotsåldrar och brytningstider och frigörelse. Det känns bra.
Kan väll inte påstå att det alltid varit som att glida fram på en räkmacka.
Det har funnits oro och vakna nätter. Som mamma, och säkert även som pappa, tror jag aldrig man slutar oroa sig för sina barn och känna med dom.
Har man sedan lyckan att få barnbarn så kommer en hel del oro tillbaka. Oro känns lite fel men jag hittar inget anat ord. Man vill ju att dom ska må bra och att det ska gå bra för dom i livet.

Som förälder måste man då klara av skilsmässan från sina barn när det är dax.
Låta dom flyga iväg och pröva sina egna vingar, men finnas kvar om det inte bär.
När alla flyttat börjar man omedvetet lägga sig till med en annan livsstil. Det finns mera plats och mer tid för en själv. Man blir nästan lite insnöad i sina egna vanor.

Egentligen beror det nog inte på att man vill vara ensam utan på att man glömt bort hur man skapar ”egen tid” med huset fullt av folk.
Eller beror det på åldern!
Det är såå roligt när barnen vill komma hem med sina familjer.
Man tycker på ett sätt att alla besök blir för korta samtidigt som det känns skönt att vara tillbaka i egna rutiner.

Min mamma sa så också när mina äldre systrar var hemma med sina familjer.
Tydligen dax börja räkna in sig i den äldre generationen!

Minns en tid då livet kändes halvt när inte alla barn var hemma och det kom och gick barn och kompisar mest hela tiden.
Tankar, tankar, tankar.

Solen skiner i dag.
Vi har en egen gräsmatta att gå omkring på.
Vi har ett eget hus (som ska målas)
Vi har barn och barnbarn som har det bra.
Vi alla har varandra.
Vi har ”egna” vänner utanför familjen.

Jag fylls av stor tacksamhet.

Lev väl och må gott.
Ta väl hand om dig och dina vänner.